hur söta?


Beas små rottweilervalpar som vi hälsade på igår! Hur söta är dom inte på en skala? Jag dog. Jag vill ha en. De skuttade runt som två vildingar och busade som bara den. Trodde nästan de höll på att slå ihjäl varann där ett tag.

Haha, jag blir verkligen som ett litet barn när jag är med djur, och särskilt valpar. Har i hela mitt liv velat ha en hund, och har tjatat på mina föräldrar år efter år efter år (med en halvt allergisk pappa blir det lite svårt...). Sen efter ett tag insåg jag att en hund kanske var omöjligt, och tjatade om en katt eller ett marsvin eller något liite mindre djur än hund. Och vad tror ni inte jag fick? En undulat. Som jag grät och som jag skrek. "Jag vill inte ha en jäkla fågel". Haha komiskt... Men jag älskade fågeln (som hette Doris och var grön och fin) och ängnade väldigt mycket tid åt henne. Hon blev så tam så att hon kunde sitta på mitt finger, och tillslut till och med kunde ligga ner i min hand. Efter det fick jag en till undulat (Pysen) och senare två hamstar i olika perioder (Nogat, ja jag stavade det så, och Isis). Något större fick jag inte. Det var dock väldigt nära vi köpte en häst där ett tag. När jag red Oidipus (underbart Svenskt halvblod) och ägarn var tvungen att sälja honom. Men det blev inte så, och han såldes till Göteborg någonstans... Hoppas han har det bra!

Kort sagt, jag är och har alltid varit en djurvän. När jag blir äldre och har studerat färdigt och fått ett lite mer stabilt liv, så SKA jag skaffa hund. Det har jag vetat sen jag var liten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0